Detta är en recension. Skribenten svarar själv för åsikterna i artikeln.
Året är 1952 och sommar-OS invigs på Olympiastadion i Helsingfors. Mellan tal, tändandet av den olympiska elden och de flera hundra vita duvor som släpps iväg, springer plötsligt en kvinna i vit långklänning över löparbanorna. Hon når talarstolen, men hinner inte påbörja det fredstal hon planerat att hålla innan hon förs bort. Kvinnan är aktivisten Barbara Rotraut Pleyer, eller Fredsängeln som hon hädanefter kom att kallas.
Genom den biografiska romanen Att skapa en ängel väcker Carola Hansson åter liv i berättelsen om Fredsängeln. Med hjälp av en levande och verklighetstrogen skildring, fyller hon i luckorna i historien om Rotraut och hennes livsgärningar.
Berättelsen börjar 1937, i Rotrauts hemort Königsberg i östra Tyskland. Den tyska nazismen finns i luften redan från första sidan, inte minst genom hennes far, den aktiva nazisten som knappt kan bärga sig inför det krig som snart skall bryta ut. Trots Rotrauts unga ålder förstår hon att kriget och föraktet mot judendomen innebär något annat än den romantiska bild som fadern, hennes stora förebild, talar om. Det står klart för läsaren redan innan kriget startat.
Hon är en smart och viljestark flicka, som snart vuxit upp till en eftertänksam och självständig kvinna. Tack vare aktionen under OS-invigningen ges hon större möjligheter än hon kunnat ana. Hon är menad för något större, och snart får vi följa hur hennes stora tro på diplomati och fred leder henne till möten med politiska ledare i både Mellanöstern, Asien och Afrika. Samtidigt letar Rotraut efter en förklaring till något ännu större: Ett andligt hem att landa i. Religionen, oavsett vilken, blir en av nycklarna i Rotrauts fredsarbete.
Romanen följer Rotrauts liv och fredsarbete. Läsaren vet aldrig vad som ska hända härnäst, inte på grund av actionscener eller intrig, utan för att romanen på något sätt saknar handling. Det finns problem, men inga genomgående som längtar efter att lösas. Den har en röd tråd, men handlar egentligen bara om huvudpersonens liv utan att skapa någon slags spänning. Ändå bläddrar man ivrigt vidare för att följa Rotrauts nästa steg.
Stundtals är berättelsen nästan för bra för att vara sann, men ändå känns historien så verklig. Vilket den stundtals också är. Flertalet gånger har jag funnit mig googlandes på personer och händelser som nämns, exempelvis hennes far som sägs ha skrivit en av de största kampsångerna för nazismen. Med hjälp av min bristfälliga gymnasietyska har jag dock fått konstatera att romanen stämt överens med verkligheten. Om Barbara Rotraut Pleyer finns det dock lite information, även på tyska. I Sverige verkar historien om henne vara i princip bortglömd.
Vad som är sant och inte i Att skapa en ängel är stundtals svårt att förstå. För romanens läsarvärde gör det inget alls. Berättelsen flyttar skickligt läsaren in i Rotrauts värld på ett så engagerande sätt att jag i stunden struntar i vad som är hämtat ur fantasin och vad som är verkligt. När jag slagit ihop boken sörjer jag dock att en fantastisk historia om en fascinerande personlighet delvis var påhittad.
