Biobesökare minglar på Kinos nästan knökfulla bar en kväll i slutet av oktober. Fantastic Film Festival pågick i Lund under en veckas tid.
Filmfestivalen startades 1995 och har temat fantastik, en genre som innefattar bland annat fantasy, skräck och science fiction. Inom genren får filmer utrymme att bryta mot normerna, dels genom att utforska teman som anses tabu, men också genom att inkludera underrepresenterade grupper. Fantastiken blir därför första steget för det ”onormala” att börja normaliseras. Filmfestivalen ger dessa filmer en plattform där de får synas.
Fantastik har alltid fått starka reaktioner, och festivalchefen Sara Löfgren König tycker det är intressant att se vad människor fortfarande reagerar på. Hon berättar om någon som lämnat en biosalong för inte så länge sedan.
– Det är en väldigt stark reaktion att gå från en film och det tycker jag är väldigt intressant, berättar Sara Löfgren König.
Sara Löfgren König kom i kontakt med festivalen för första gången 2008, när hon studerade film- och medieproduktion vid Lunds universitet. Hon drogs till att festivalen visade okända filmer och den sociala aspekten. Hon menar att festivalens gemenskap inte går att få genom ett vanligt biobesök.
– Ta med dina kompisar och se något jävligt kul eller jävligt äckligt, uppmanar Sara Löfgren König studenter.
Filmfestivalen arbetar mycket med att nå ut till en möjlig publik. Allt färre går på bio i Sverige, och därför hamnar stort fokus på att hitta olika vägar för att locka besökarna till filmfestivalen. Ett exempel på ett unikt tema är kvällens, som behandlar erotik. Under kvällen spelas flera långfilmer och ett kortfilmspaket visas.
Kortfilmspaketet ger en överblick på kvällens tema. Innehållet består av väldigt olika, experimentella filmer. I utbudet ingår allt från drama till komedi. Variation är något man strävar efter, samtidigt som det måste finnas en röd tråd, berättar Sara Löfgren König.
– Man vill ha en bra blandning, säger hon.
Kvällens erotiska kortfilmspaket börjar starkt med den fartfyllda animerade kortfilmen Skin Flick, som handlar om en vacker mördare som får känslor för sitt senaste offer. Kvällen fortsätter sedan med den franska The Forest som skruvar ner tempot rejält. Större delen av filmen utspelar sig i en skog där en ung man tar avsked till ett monster han verkar ha etablerat en sexuell relation med.
Filmens regissör Nacil Djemai, som är närvarande vid filmvisningen, är nöjd.
– Jag älskar konstiga filmer och jag älskar konstiga filmfestivaler, säger Nacil Djemai.
Den tredje filmen är den mest bisarra av dem alla och hade fått Freud att postumt jubla. Man Eating Pussy handlar om en gammal man som vill genomgå en omvänd födelse istället för att dö, och söker sig därför till en varelse med en slida som huvud för att få slukas av den. Filmen hjälpte mig upptäcka var min gräns går: det är när en man tittar på en gigantisk slida och säger till denne, ”du påminner om min mor”. Hur lite jag än tyckte om filmen lämnade den utan tvekan ett starkt intryck.
Kortfilmerna rör sig vidare genom den sydkoreanska filmen Tainted Love som främst handlar om blod. Trots skadefixeringen höll filmen en relativt odramatisk ton vilket jag uppskattade. Halvvägs genom filmerna svimmar en man längre ner på min rad. Stämningen blir plötsligt spänd innan han får hjälp ut ur biosalongen, men jag kan inte rå för att tänka på det Sara Löfgren König sagt om reaktionerna som filmer genererar. Det här var utan tvekan en stark sådan.
Jag försöker hitta fotfästet igen medan de första minutrarna av kortfilmen What do you seek in the dark? spelar. Filmen följer en ung man som cruisar, alltså letar efter tillfälliga sexpartners, men sugs istället in i en hemsökt värld där linjen mellan verklighet och fantasi luckras upp. Filmen är så obehaglig att jag nästan är tacksam för att ha missat de första minutrarna bland svimningsdramat, och vid kvällens enda jumpscare känner jag personen bredvid mig hoppa till i sätet.
Kvällens två sista filmer är mindre intensiva. Kiss Me Climax följer en tonårstjej som sugs in i en färgglad värld full av tillfredsställelse och kvällen avslutar starkt med Sins of the Flesh. Filmen följer ett par som ringer en präst för att utföra en exorcism, men råkar av misstag slå numret till en strippa. Här hamnar komedin i fokus och publikens skratt ekar högt i biosalongen. Som självutnämnd komediälskare blir det här utan tvekan min favorit från kvällen.
När den sista eftertexten började rulla fylldes rummet av ett sorl. Ungdomstrion framför mig pratar ivrigt om den sista filmen och ett medelålders-par jämför vilka filmer de tyckte bäst om Jag kan inget annat än känna igen mig i Sara Löfgren Königs sammanfattning av festivalen: kvällens konstkonsumtion var både kul och äcklig.
