Ekonomins sjukdom ställer saker och ting på ände.
2000-talets första optimistiska år tycks ha passerats till en nästan naiv del av historien. Krig satte USA i dålig dager och tsunamins förödelse blottlade människans vanmakt och bräcklighet.
2006 tog sig klimatförändringen in i det allmänna medvetandet. Två år senare är mänsklighetens sjukdom istället akut, ekonomisk och global och med få självhjälpsalternativ.
De allvarligast sjuka företagen hotar med amputering, om de inte får statlig medicinering. Att förbränningsmotorer och banker knappt utvecklats sen systemets början betyder tydligen föga, doktor regering skriver ut lugnande skattemiljarder, blundandes med höger öga.
Barack Obama vinner presidentvalet i USA bland annat genom löften om att skydda det egna landets marknad från omvärlden.
Vad hände med idéer som ”fri handel” och ”den fria marknaden”? För bara ett par år sedan predikades de som lösningen på all världens problem. Kan det någonsin ha varit mer än ord när de forna påhejarna nu gör ”helt om” utan att ställas hårdare till svars?
 Island kapsejsar och Ryssland skakar. Gråa paralleller dras till börskraschen 1929 och Sovjets fall 1989. Krisens tyngd ligger i att den målas upp som heltäckande, det finns ingenstans i världen att fly för att få jobb (med undantag för Danmark som alltid tycks ånga på). Under hösten klättrar afrikanska pirater in på dagordningen som för att ge oss en tankeflykt till enklare, krisfria tider.
I Sverige duggar varslen tätt och ungdoms- och akademikerarbetslösheten ökar. Experter säger sig inte sett något värre. Som nyutexaminerad 2008 gör jag bäst i att skratta åt tajmingen och välkomna 2009.
Gör bruk av ”studentens lyckliga dar”,
medan du ännu CSN har.
Och skåla in året som nalkas runt knuten,
även om ”du ljusnande framtid” blivit något framskjuten.
