Var gömmer de sig, de som verkar finnas runt omkring oss alla? Esau Alcona ger sig ut på jakt efter Hipstern som inte vill bli funnen.
Det började med en enkel fråga på sociala medier: är du en hipster? Antalet negativa reaktioner var påtagliga. Jag testade att ställa frågan till personer ansikte mot ansikte istället. Jag hade lika gärna kunnat förolämpa dem. Ändå är det förvånansvärt många personer som har typiska hipsterattribut: sotarmössa, tshirt med tryck, stora glasögonbågar (utan glas), ironiska mustascher, läderpungar runt halsen, obskyr musiksmak, världsmästarcykeln för att nämna några.
Är det så att det inte finns några hipsters i Lund eller är alla hipsters? Möjligen. Jag hade glömt hipsterkulturens grundregel: att förneka att man är en hipster så till den milda grad att man kan slänga sig med uttryck som: ”jag är det ironiskt.”
Att fråga var alltså helt fel sätt. Jag var tvungen att smyglyssna på folk och mycket riktigt började folk att anklaga varandra för att vara hipsters. ”De finns på SOL”, ”De finns på Sydskånska”, ”De brukar hänga på Ariman innan alla punkare vaknat”, ”De finns på Erikshjälpen.”
På alla platser där det finns studenter finns det hipsters. Läser i en artikel att hipsterns hjärtefrågor är att intellektualisera mode och uppvärdera grafisk formgivning till konst. Jag skulle vilja tillägga att vid sidan av ironin är en av hipsterns största kännetecken viljan att öka sin sociala dominans med kunskap som är inne just nu. Återigen, en korrekt beskrivning av de unga akademiker som vandrar längst vår lilla stads gator.
Hipstern är onekligen ett barn av vår tid – en paradoxal varelse. Hen är en medveten individ som tror sig vara unik, särskild från andra, icke-medvetna, människor, och därför står en ut från gruppen. Att hipsters i sin strävan efter sin individuella statusmarkör klär sig som ett kollektiv är något de bestämt förnekar. Det är inte lätt att gå ut på trendiga uteställen och särskilja någon ur mängden. Alla ser, komiskt nog, likadana ut.
En vän kommenterade att han minsann inte var hipster utan hade självdistans. Men gränsen mellan självdistans och självironi är, som bekant, hårfin. Därför är det också svårt att få svar på frågan om någon de facto är hipster. Det finns fortfarande en möjlighet att vi alla är hipsters och att vi lever i förnekelse. Eller i en självvald ironisk verklighet.
Fredag:
Know your roots! Någonstans måste alla dessa hipsters ha kommit ifrån. En kvalificerad gissning är att de flesta har rekryterats från indieleden. Gå till Debaser och se framtidens hipsters dansa till livekonserter med både Syket och Parker Lewis.
Lördag:
Att vara hipster innebär i mångt och mycket att man är och gör saker ironiskt. Du må kanske inte tycka om julen eller att dansa. Men du kan göra det ironiskt. En medveten omedvetenhet. Vad passar bättre än Julextravaganza på klubben Ode To Joy som huserar i Malmös just nu hipstertätaste plats: Moriska paviljongen. Ta en för-öl på hipsterhaket Grand (50 m från Moriskan) för den där riktiga genuina känslan.
Söndag:
Häng på det trendigaste sociala mediet just nu: Twitter (följ mig @esaualcona) och klicka på tusentals hashtags. Kolla upp en lämplig musikblogg och gör sedan ett mixtape fyllt med Washed Out, Chad Valley, Redondo Beach och Korallreven. Precis som alla andra musikmedvetna personer.
