Helgen spenderade jag i Florens, detta vackra turistmecka som jag, trots den låga halten italienska, tycker är en av de mest italienska platserna i landet.Ja, det senare kan bero på att jag läste italienska i Florens en vända efter gymnasiet, men det var också en av anledningarna till att jag i helgen gjorde mitt första och enda återbesök på fyra år. Det var förvånansvärt lite som hade förändrats, men så är det också en stad som andas renässans och har gjort det ett bra tag. De största förändringarna var att man inte längre kunde sitta på trappan vid Michelangelo-platsen och blicka ut över staden. Synd, när man har inhandlat lite picknick-varor enkom för detta. Den andra stora förändringen var att vårt stammiskafé hade bytt ägare, men turligt nog så var en i personalen densamma. Ja, ni förstår, det händer inte mycket på ett par år. Det känns tryggt.
Så, tiden spenderade jag och min vän Amanda med att traska runt och minnas svunna tider och uppleva staden igen. Förutom att vi navigerade oss igenom turisthorderna så klarade vi oss mycket bra, vi fick se allt vi ville på de två dagarna. Florens är som tur en stad som man lätt kan besöka genom att vandra runt. Det bästa var nästan när vi gick in i Palazzo Pitti och fick se äkta tidsenlig dans, med tidsenlig klädsel, från låt mig höfta, 1600-talet. Mycket trevligt tyckte jag och började fundera på om jag fötts i fel sekel. Men min kompis påpekade att det nog trots allt är bättre nu, på många fronter. Ja, jag får väl tro det.
Vi gick också en tur i den fina Boboli-parken som tillhör Palazzo Pitti. Det är en stor park, eller trädgård som italienarna föredrar att kalla även blomlösa områden, som man blir så lugn av att gå i. Ett riktigt retreat-näste utan någon kur, mer än långsam gång och eskapism till svunna tider. Helt rätt tycker jag! Kvällen tillbringade vi på Santo Spirito, ett näste för diverse kvällsnöjen, men mestadels barer av olika slag eller trappsittande utanför kyrkan. Vi åt en väldigt god pizza av napoletanskt slag, med tjockare botten, helt klart kvalade den in på min lista över de bästa pizzorna jag ätit under mina 23 jordsnurr.
Så, nu väntar två veckor av plugg, men jag ska nog hinna med lite lustigheter också! Det får framtiden på bloggen utvisa!
