Terminsstart och bristen på studentbostäder är värre än någonsin. Boverket föreslår lättnader i regelverket för att få igång byggandet. Det ska vara möjligt att bygga mindre bostäder med lägre standard. Varför är studenter inte värda ett lika bra boende som andra, frågar sig Teresia Olsson.
Terminsstart. Lunds universitet fylls av förväntansfulla nya studenter. Cykelställen står inte längre ödsligt tomma och studentorganisationerna vaknar till liv igen. Nu aktualiseras frågan om bristen på studentbostäder. Enligt SFS Bostadsrapport ser det i år värre ut än någonsin då endast fyra av 32 studentstäder kan garantera ett boende inom en månad. Boverket släppte nyligen en rapport med förslag för förändringar i regelverket kring byggandet av studentbostäder. I rapporten kan en läsa att Boverket anser att det ska vara möjligt att bygga mindre bostäder genom att ändra på kraven för hur en bostad ska vara utformad. Anledningen anges vara att studentbostäder är ”ett genomgångsboende under en begränsad del av livet”. Kravet på direkt solljus föreslås också tas bort med motiveringen ”då student- och ungdomsbostäder används under begränsad tid kopplat till studier och ålder bedöms betydelsen av direkt solljus inte vara lika stor”.
När studentbostäder diskuteras upplever jag allt oftare att liknande argument används. Studenter kan bo på mindre yta, vi kan bo på platser där ingen annan vill bo och alla studentbostäder behöver inte tillgänglighetsanpassas. Varje gång känner jag mig lika oförstående. Är vi inte värda en lika bra boendesituation som andra?
Det finns två perioder under studietiden då risken är som störst att du har en osäker boendesituation: innan du får en studentbostad och när du tar examen och inte lägre får bo kvar. Var ska en flytta då ifall det inte finns några hyresrätter och en inte har råd att köpa en bostadsrätt? För individen är övergången mellan olika boendeformer av betydelse. Den generella bristen på hyresrätter skapar ett glapp i den övergången. Ska den bristen också lösas genom att sänka standarden? Det skulle leda till en situation där endast de som har råd att betala får bo bra medan vi övriga får nöja oss med en sämre standard. Att bygga sämre bostäder är inte en långsiktigt hållbar lösning på bostadsbristen.
Att sänka kraven på studentbostäder är som att sätta ett plåster på ett sår som behöver sys. Det kanske slutar blöda efter ett tag, men det leder till ett fult ärr. Studenttiden är inte en begränsad period av livet då det är okej att må sämre och studenter är inte vampyrer som lever utan solljus. Vi har samma behov av ett bra hem som alla andra människor.
