Det bästa med Lund

“Vi bär varandras tunga kartonger och varandras tunga tankar. Vi blir varandras studentfamilj.” Studentlivskrönikör Maja Wilhelmsson hyllar studenternas förmåga att hjälpas åt. För lite sedan satt jag på tåget tillbaka till Lund. Jag hade varit på sjukhuset och sagt hejdå till min farfar som inom ett dygn skulle dra sitt livs sista andetag. Innan tåget hann lämna Linköpings station fick jag ett sms: “När är du i Skåne? Jag och Sara kan möta upp dig då? Om du vill?”. Utan att ens ha behövt fråga så hade mina vänner slutit upp. Under kvällen fick jag ytterligare två sms som frågade om jag behövde något och om jag vill bli uppmött någonstans. Det är fint hur vi studenter blir som ett kollektiv. Att hjälpas åt och hjälpa till görs på ett sätt som jag inte varit med om någon annanstans. Jag tror inte det beror på att mina vänner från tidigare är mer självupptagna, inte heller att mina vänner nu är snällare. Nej, antagligen är de ganska likvärdiga i sin snällhet. Denna vår har jag flyttat, både mig själv och kompisar. Så fort en flytt nämns finns folk som gladeligen hjälper till, vänner som bekanta. Det är självklart att man hjälps åt att kånka upp kartonger uppför trappor och knixa in möbler igenom trånga dörrposter. Det görs helt utan krav på motprestation, men samtidigt med en vetskap om att när man själv behöver hjälp, så får man den. Lund är för många den första platsen de flyttar till, för andra den första platsen de självmant väljer att stanna under flera år i sträck. Dessutom har många långt hem till sina familjer och många flyttar hit utan att känna någon sedan innan. Vi studenter blir snabbt varandras viktigaste personer, och utan att veta hur varandras familjer ser ut och vad var och en hade för favoritmat när de var små, så delar vi med av oss av allt det viktiga som händer i livet. Vi bär varandras tunga flyttkartonger och varandras tunga tankar. Vi blir varandras studentfamilj Jag vet att om jag blir sjuk så kommer det vara många människor som kan sitta med mig på akuten, som kan skjutsa mig och som kommer med snacks och pepp. Får jag mitt hjärta krossat kommer jag bli erbjuden matlådor, att någon sover på mitt golv och att gå ut och dansa flera kvällar i veckan. Det är detta som gör Lund speciellt för mig, det är inte bara mina närmaste som kommer att finnas där, utan även vänners vänner, den där personen jag bara råkar hälsa på i korridoren, eller hon jag träffade på en fest en gång. Studentlivet skapar ett kollektiv, och det är det absolut bästa med att bo här i Lund.