Detta är en opinionsartikel i Lundagård. Skribenten svarar själv för åsikterna i artikeln.
Estetiskt omdöme är menat att vara något oberörbart. En förmåga, eller kompetens, som ska få individen att överleva i maskinåldern. För när vi kan skapa exakt det vi vill genom artificiell intelligens, blir smaken den stora distinktionen – det vi anser vara vår förmåga att urskilja.
Därför har techbolagen givetvis börjat dra sitt strå till stacken, genom att försöka få AI att kvantifiera smak. Alltså på ett systematiskt sätt mäta och bedöma vad som anses vara gott omdöme. Detta sker, från deras perspektiv, i hopp om att ge folk kännedom om saker och ting som man bör veta och gilla för att förvärva god smak. Det är svårt att inte klökas när tekno-utopister bestämmer sig för att sätta sikte på aspekter av livet som vi betraktar som mänskliga – särskilt eftersom de vanligtvis står på så stort avstånd från just det mänskliga.
Det jag känner rädsla inför är slopifieringen av smak. Förhållningssättet till smak kan förändras med hjälp av AI i syfte att urskilja det kvalitativa från allt slop, som även det produceras med hjälp av just AI. Föreställ dig att det AI-genererade innehåll som dina föräldrar delar på Facebook kallas ”dåligt” av samma språkmodell som spytt ut sig denna galla.
Givetvis är det enkelt att argumentera för att smak inte är något viktigt från första början. Att denna förmåga för att urskilja endast är viktigt för folk som sysslar med oviktiga saker, exempelvis opinionsskribenter på studenttidningar. Samtidigt är det konstigt att så stort fokus läggs på just smak av så viktiga människor
Det intressanta är att man, från dessa teknologi-vurmares perspektiv, inte har i åtanke att det ändå finns en personlig aspekt i det hela. Att man som individ tillbringar hela livet på att skapa något säreget baserat på det man älskar. Det personliga skapas via människosjälen – teknologins antites. Det teknokraterna och miljardärerna missar är att den smak som AI har konstruerat per automatik blir dålig smak – genom att göra varenda liten beståndsdel som utgör estetiskt omdöme till något fast och bestämt.
Denna heta smakfråga är på väg att bli exakt som allt annat den generativa AI:n berör:överdrivet onaturlig. Smak är menat att vara något byggt på erfarenheter och preferenser, något som är exklusivt till en själv. Det är både relationell och relativ; det kräver att man som individ kurerar ett någonting genom de beståndsdelar man personligen håller nära hjärtat – det pulserande organ som maskiner saknar.
