Artist, travhästuppfödare och före detta sexarbetare, men också samhällsvetenskaplig forskare och ideolog.
Alexander Bard har många järn i elden och under tisdagskvällen höll han ett föredrag i Edens hörsal, arrangerat av Liberala studenter, under rubriken ”Svenskarnas besatthet av knark”.
Alexander Bard må vara en välkänd figur i många sammanhang men få vet att han har studerat nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, skrivit tre sociologiska böcker, varav den första sålt 150 000 exemplar. Och under gårdagskvällen visade Alexander Bard att han även är en skicklig talare.
På två timmar lyckades han avhandla den moderna civilisationens utveckling och övergång till dagens interaktiva nätsamhälle, liberalismens behov av ett ideologiskt patos samt dela ut ett antal kängor till vad han anser är svensk förmynderipolitik.
Inga drogupplevelser
Den som hade väntat sig saftiga, svenska drogupplevelser blev alltså besviken. I stället är det den svenska debatten kring ”knarket” som samhällelig företeelse som Alexander Bard vill komma åt.
En debatt som enligt honom handlar om en moralpanik med grunder i nykterhetsrörelsen och makarna Myrdals folkhem.
– Det finns inget land i världen där det diskuteras så mycket knark som i Sverige. Och ordet knark finns det ingen motsvarighet till någon annanstans i världen. Det här säger något om den svenska diskursen.
Demonisering av knarket
Enligt Alexander Bard var missbruk före 1960-talet kopplat till sociala missförhållanden. Men på grund av vänsterdebattörer som Nils Bejerot samt en paternalistisk folkhemsideologi kom droganvändningen i den politiska retoriken snart att förvandlas till samhällets absolut största problem.
– Bejerot byggde upp en ny demonologi. Vid den här tiden var svenskarna det mest liberala folket i världen, kvinnokampen var långt gången och ungarna var på dagis. Vi låg så långt fram och var så ateistiska. I och med att djävulen hade försvunnit ur den offentliga debatten handlade knarkhysterin om att hitta en ny demon åt folket.
Bards recept legalisering
Hur ska vi då handskas med drogproblematiken i samhället? frågar någon i publiken. Alexander Bard svarar genom att nämna Portugal där de allra flesta drogerna är avkriminaliserade och man har lyckats minska antalet heroinister med 30-40 procent.
När något är tillåtet är det inte längre lika spännande konstaterar Bard och menar att vi i stället för att moralisera ska vända oss till de absolut svagaste och utstötta i samhället när vi stiftar lagar. Att det finns politiker som fattar beslut om narkotika utan att någonsin ha träffat en narkoman anser han är ”djupt stötande”.
– De som ser sakerna underifrån ska få tala till punkt och vi andra ska hålla käften. De ser samhället ut ett annat perspektiv och har en hel del att lära oss. Där börjar mitt liberala patos, i letandet efter människorna som ingen vill veta av, och det har ingenting att göra med självuppoffring eller något jävla välgörenhetspatos, det är för min egen skull.
Foto: Jonas Damsgård
