Jag känner mig som en alkoholist eller porrberoende, när jag i smyg googlar sista-minuten resor under lunch-rasten. Tunisien i en vecka, ”all inclusive” för under 5000 kronor, vilket kap! Måste vara för att folk är rädda för IS och Arabvärlden. Pekfingret hänger i luften över tangentbordet, men innan jag trycker ned ”boka resa” är det något som stoppar mig.
Något har förändrats. Efter att ha läst, nåväl i vart fall valda delar av, IPCCs senaste klimatrapport går det inte längre att stoppa huvudet i sanden. Jag kan inte längre med att ”unna” mig en weekend eller mini-semester på varmare breddgrader. Klimatångestens kalla klor har tagit tag i mitt hjärta och även om jag vet att mörkret innebär misär, gnager samvetet än värre. Datorskärmen försvinner och för mitt inre ser jag i stället mina framtida barnbarn, året är typ 2055. De spänner ilskna blickar i mig fulla av oförståelse och utbrister ”och efter att ha läst det.. åkte du till Thailand?” Jag skäms. Stänger ned sidan. Andas djupt.
Av de flesta brukar valfriheten per se, ses som en välsignelse. Men, jag kommer allt oftare på mig själv med att se mina valmöjligheter som en ren förbannelse. Genom att ha råkat födas här, i ett av världens rikaste länder har jag en oerhörd frihet, men med friheten kommer också ett ansvar. Ett ansvar som allt oftare slutar i uppgivenhetens ångest, hela grejen liknar allt mer en månghövdad hydra. För varje gång man lyckas göra ett ”rätt” val ställs man genast inför två nya.
De ständiga samvetskvalen i matbutiken, det ekologiska kaffet är trots allt inte så mycket dyrare, visst borde jag? Men bananerna då, och brödet? Och mjölken, apelsinjuicen, havregrynen, toalettpappret, sockret, kakaon…och ja. Ni vet själva, listan tar aldrig slut. Och, trots att jag bara är student, så har jag ju råd, egentligen. Det handlar bara om att prioritera, att göra ”rätt” val.
Egentligen borde man gå över till att bara dricka ek-spresso, det vill säga kaffe gjort på ekollon. Bli vegan, bara äta närproducerat eller varför inte odla all mat själv och framför allt hålla sig hemma och sticka hela vintern lång. Möjligtvis skulle man kunna sträcka sig till att se en teater live någon gång ibland, men det är klart, strålkastarna på teatern drar ju fasligt mycket ström, är det verkligen något man vill stötta? Suck!
Att ständigt tvingas slåss med sitt eget samvete och gång på gång ställas ansikte mot ansikte med sin egen egoism är enormt uttröttande. Att alltid tvingas finna sig i att samvetet och egoismen får försöka göra upp i godo och mötas på mitten, i en kompromiss. Faktiskt önskar jag mer än någonsin att jag kunde fly, jag menar flyga, bort till en varm Medelhavsö, där jag kunde ligga på stranden. Låta solen smeka mig och vågorna vagga mig till sömns. Långt bort från klimatångest-monstrets kalla klor. Ändå stannar jag hemma i vinter. Varför? Helt enkelt därför att jag vill kunna se mina barn och barnbarn i ögonen.
5 exotiska platser i Lund
I väntan på klimatvänligt flygbränsle, varför inte ta med en bok till en plats som kan locka fram semesterkänslor?
- Växthusen i Botaniska trädgården, hög luftfuktighet och spännande plantor du aldrig förr sett. Gratis inträde och öppet 11-15.
- Valfri hotellfoajé, en känsla av lyx och semester med tydlig internationell närvaro. Perfekt för en stunds stilla läsning med kaffe eller drink, your call!
- Badhuset, se till och köp biljett till delen med vilstolarna, ta med en varm handduk eller varför inte en badrock?
- I Lund finns restauranger med mat från världens alla hörn, varför inte slå på stort och låta läsningen ackompanjeras av en indisk eller thailändsk måltid?
- Budgetalternativet. Hemma. Rengör skurhinken noga och tappa upp ett härligt fotbad med havssalt (alternativt koksalt), ge håret en olivoljeinpackning och tänd några värmeljus. Lyssna på albumet ”Ocean waves and ocean sounds” på Spotify.
Tindras bubblare: Varje söndag i november mellan kl 17-19 kan du nästan helt glömma vintermörkret på Smålands nation. Lämna boken hemma och skaka loss till afrikanska trummor. Efteråt serveras ett afrikanskt skrovmål.
