Upp ur plurret
Få saker jag gör kan anklagas för att vara graciösa, men att ta sig upp ur vattnet efter ett dopp? Det blir aldrig snyggt. Det räcker med en lite för stor småsten på botten för att jag ska snubbla omkring. Ingen borde tvingas se på. Åtminstone inte nån jag kommer behöva se i ögonen direkt efteråt. Jag simmar vidare och fortsätter drömma om en stege med lagom avstånd mellan stegpinnarna.
The man i need
Min sommar har tillbringats i Norge i en bil med två fungerande radiokanaler. Det hade kunnat vara en och samma – allt som spelades var Olivia Dean. Hela dagarna. Musik har en inneboende förmåga att sätta en stämning. Radion skrålade ”Come be the man I need” samtidigt som en karl dök upp för att rädda mig. Det finns tydligen många trånga utrymmen i Norge där man kan fastna med bilen.
Hjärtekross
Jag har varken dumpat eller blivit dumpad i sommar, men jag tänker ganska ofta på Christoffer Garplinds text i DN om att vandra runt i ett sommarhett Berlin som nysingel. ”När jag kommer hem står en enbent man och pissar utanför porten. Everything reminds me of him. Skoja” Aj. Det är extra vidrigt att vara ledsen när allt ska vara bra. Håll ut till hösten! Årstiden för nystart.
För långa shorts
Grunge-stilen dog för 30 år sedan och dess breda och knätäckande jeansshorts matchar inte den era vi lever i. Löparshortsen jag bar i somras, med en 7,5 centimeter lång innerbenslängd, fanns inte bara på min kropp för att visa upp resultatet av löpträningen och min milda ätstörning. De bars för att hedra den sliskigaste sommaren i mannaminne. Och för att jag inte vill klippa upp mina jeans.
Gitarrmusiken
Solens hetta, akustisk musik och lyrik går tyvärr inte ihop. I somras ville jag endast höra rappat nonsens ackompanjerat av skarpa synthar och en bultande basrytm. Thaiboy Digitals sommarskiva Paradise förde facklan vidare efter E-type och Dr. Alban på ett sätt som var mindre Melodifestival och mer Saint-Tropez. Tänk pilotbrillor och en uppknäppt vit skjorta. Töntigt? Lite. Kul? Mycket.
Finmiddagen
Nej, jag hade inga planer på att ”smälta maten”. Stranden skrek mitt namn. Mellan sommarjobb och roliga aktiviteter står inte en måltid vid bordet särskilt högt upp på min prioriteringslista. Därför blev maten på språng det naturliga valet. Helst det som är transportabelt, som falafeln, mackan eller bureken. En påminnelse till mig själv inför nästa sommar: Glöm inte servetterna.
Alan Ruangrad
Kollektivtrafikskaos
Sommarkortet i all ära, men när Veronica Maggio spelar på Sofiero hörs missnöjda muttranden: ”Nästa gång tar vi bilen”. Förståeligt nog: Buss efter buss passerar med texten ”fullsatt” och nej – ingen vill va’ den som blir kvar. För alla som saknar tilltro till att taxi är lösningen är det bara att hålla ut och tänka ”jag kommer, jag kommer, jag är nästan där…”
Dagarnas halveringstid
I början på sommaren känns tolv veckor som en närmast oändlig tid. Studiestarten är en hägring i horisonten. Men så upptäcker man att sommardagarna liknar kol-14: De försvinner med en halveringstid som gör att det som tycktes så ändlöst nu nästan är slut. Hur kan det ha gått så fort? I år igen? Det är sant som man sjöng på skolavslutningen: Sommaren är kort.
Cykelplågan
På Skåneledens hemsida går att läsa att vandringen runt Ven är ”storslagen” och en ”minnesvärd upplevelse”. Sant, men vad som däremot inte står är att vandringen ideligen avbryts av plingande ringklockor. Om och om igen tar vi steg åt sidan snarare än framåt. Tidsangivelsen 3–4 timmar kan lämpligen kompletteras med ”exklusive oberäknelig väntan på förbipasserande cyklister”.
Agnes Moulettes Melchert
Artikeln publicerades först i Lundagård #5 2026. Läs hela tidningen här.
