Annons Annons
Krönikor

Att bli kultur-moggad

Fin eller ful, populär eller obskyr. Det är lätt att dela in kulturen i små fack och värdera dem utefter. Cornelia Hall Jensen frågar sig vad som händer när man plötsligt inte är mest beläst i rummet längre.

Att bli kultur-moggad
Kunskap om finkulturen gör att man kan kritisera den med insikt, det skriver Cornelia Hall Jensen. Foto: Neo Wikman, Kyle Head/Unsplash.com


Detta är en krönika i Lundagård. Skribenten svarar själv för åsikterna i artikeln.

Jag står med min kollega på bokaffären där jag jobbar. Han är otroligt exalterad eftersom han lyckats få biljetter till pjäsen Arv i Köpenhamn. En åtta timmar och 30 minuter lång pjäs på danska. Dessutom har han redan sett den en gång. För mig låter det ungefär lika roligt som att stirra på färg som torkar. Samtidigt blir jag imponerad och aningen avundsjuk på tanken att vara så insatt i finkulturen att man ser åtta timmar dansk teater som en dunderkväll. Det är bara att inse att jag har blivit kultur-moggad. 

Det var lite av en chock när jag först flyttade ner till Lund och började plugga litteraturvetenskap. Från att ha varit den mest nördiga i min umgängeskrets hamnade jag plötsligt i en kontext där alla brann för kultur på olika sätt. På ett sätt var det befriande, men det fick mig också att inse hur lite jag faktiskt visste. När kursare började diskutera stockholmspoeter, nischade tidskrifter eller prisbelönta pjäsförfattare fick jag mest stå och nicka och låtsas som att jag hade någon koll. Min bakgrund i den samtida kulturen var mer Paradise Hotel än Cykloperna land. 

Jag tror att många kan känna igen sig i att komma till universitetet och känna sig lite småkorkad. Med så många människor från olika bakgrunder och med olika kompetenser är det lätt att få mindervärdeskomplex. På något sätt märks mindervärdeskomplexet kanske som mest inom humaniora. Där är det trots allt inte bara den akademiska kunskapen som utvärderas, utan även ens insikt i den samtida kulturdebatten och den personliga smaken.

Efter fem terminer i Lund har jag bättre koll. Numera kan jag spotta ur mig meningar som hade fått mig att himla med ögonen för några år sen. Gränsen mellan att vara kunnig och pretentiös kan kännas hårfin, och ibland gör även jag övertramp. Som när jag får in en ny feel-good bok till affären och instinktivt nedvärderar den. Ett verk kan erbjuda fler kvaliteter än det rent intellektuella. 

Det kanske mest frigörande med att ha bekantat sig med den ”värdefulla” kulturen är möjligheten att med insikt kunna kritisera vad man faktiskt finner pretto, meningslöst eller rent ut sagt kasst. Låt er inte luras, finkulturen innehåller lika mycket skit som fulkulturen. Att vara säker i sin kunskap när man totalsågar något är ett få förunnat nöje. Möjligheten att stänga av hjärnan och fly samtiden en stund har också det ett värde. Hur finkulturell jag än blir så kommer jag alltid välja skräpig reality över en åtta timmar lång dansk pjäs. Ibland får man bara finna sig i att bli kultur-moggad.

Annons Annons
Annons Annons