Då har vi äntligen nått denna vägs ände. Vår uppsats är godkänd och vi är redan halvvägs in i nästa kurs i vilken vi spenderar fem veckor i psykiatrins fantastiska värld. Jag hemma i Lund och Anton i Huddersfield, England. För att inte lämna bloggen och arbetet här oavslutat kommer här våra efterord och tips, skrivna av den gode Anton.Prickarna tar jag dock åt mig äran för då hans första version var av det mer internationella slaget. Sist i inlägget hittar du en länk till vår uppsats om du är sugen på lite intressant kvällsläsning eller om du helt enkelt behöver lite inspiration i hur man ska, eller inte ska skriva sin kandidatuppsats. Tack för oss och vi är glada att ni hängt med oss på detta fantatiska äventyr! Över till Anton:
Verklighetens bistra kramar har under de senaste veckorna gett mig och Daniel allvarliga identitetskriser. Att inte vakna upp med snötäckta fjäll utanför fönstret har varit ganska jobbigt. Lund är fantastiskt, fast onekligen lite platt.
Sedan hemkomsten har tiden dels lagts på att gråta framför foton och dels på att avsluta det officiella uppdraget, dvs. vår uppsats. Detta arbete har genomgående varit lyckat. Vi har i lyckats få var handledare att ge oss beröm, idiotförklara oss och slutligen berömma oss för vårt arbete (en bergochdal-bana som vart ibland lite stressig). Det slutliga resultatet är ett med beröm godkänt arbete. Vi har under opponering fått komplimanger för språkbruk och vetenskaplig metod, kritik för dumma slarvfel.
Att skriva C-uppsats är till en början ett oöverstigligt projekt. Målet kanns avlägset och vägen dit belamrad med hinder. Under tiden ratas dock alla frågetecken ut och uppgiften känns mer och mer rimlig. I slutfasen av arbetet har vi båda nog kännt en underlig glädje i att se hur textdelar faktiskt hänger ihop och hur ett reslutat av hårt arbete tränger fram ur det som tidigare varit ett under av ostruktur. När textmängden uppnåtts och det eviga finputsandet tar vid kan jag ärligt talat säga att uppsatsskrivande faktiskt är kul. Det roliga är dock ett resultat av många timmars arbete, och kan förmodligen bytas ut mot panik ifall tiden blir knapp.
Ifall du som läsare har foljt denna blogg ända fram tills nu och har någon form av uppsats framför dig har jag ett par råd att ge dig.
1: Gör något du faktiskt tycker är kul. Att välja rätt ämne är kanske det viktigaste av allt för att behålla motivationen.
2: Stressa inte ihjäl dig i början. 10 veckor, vilket vi har haft på oss, är hur mycket tid som helst. Detta har Daniel tidigt insett och jag med tiden lärt mig.
3: MEN! Börja i god tid. Att hetsarbeta de sista veckorna är nog rätt hemskt kan jag tänka mig. En god inledande planering sparar paniktid och arbetstid i arbetets senare faser.
4: Ha en bra uppsatspartner. Det har jag haft. Daniel med för den delen.
Det var nog de viktigaste erfarenheterna jag dragit under mina 10 veckors C-uppsatsande. Jag avslutar härmed bloggen och uppmuntrar samtliga läsare att åka till Svalbard!
Sjukvårdspersonals erfarenehter av att arbeta på Svalbard.pdf
