Lundagårds Johan Larsson har sett Helsingkronaspexets senaste uppsättning "Stöket i franska köket". Ett kaotisk spex som både underhåller och ger mersmak.
Titel: Stöket i franska köket eller: Vad mer vill ni ha av oss?
Orginaluppsättning: VT24
Visas: 18 – 20 april, Helsingkrona nation
Stöket i franska köket är ett spex om rivalitet. Hotell Savoy mot Hotell Ritz, skadedjuren mot hälsoinspektören, servitrisens rivalitet mot sitt eget intellekt. Kärnan av berättelsen är kampen mellan hotellrestaurangerna om att få den bästa recensionen, men runt kärnan surrar många andra små berättelser. Det finns kockar som ska återfå sin heder, en recensents jakt efter den perfekta måltiden och en flickas dröm att busa och ha föräldrar som älskar henne. Det upplevs som att man följer små berättelser i stället för den övergripande kärnan i spexet. Trots det drev den centrala berättelsen spexet framåt och utvecklade karaktärerna.
Helsingkronaspex är ofta kaotiska med starka karaktärer och lösa röda trådar. Stöket i franska köket är just det fast uppskruvat till max. Spexet bjuder nog på de dummaste karaktärerna någonsin: en fransk poetisk kackerlacka och vrickade kupletter. Ibland satt man och undrade om det kan bli knäppare, varpå nästa absurda grej kom. Väl i det nya köket på Hotell Ritz står en av kockarna med tre cigaretter i munnen för att hantera stressen. Stressen ökade successivt, så fler och fler cigaretter plockas fram tills mängden blir absurd. Här hade ett vanligt spex slutat, men Helsingkronaspexet vrider om det extra, så pass att en kackerlacka som bryter på franska även börjar äta cigaretterna.
Ibland använder spexet sina kaotiska drag som täckmantel för att dölja de brister som finns på scen. Vissa av kupletterna upplevde jag som onödiga eller utdragna, men den åsikten ändrades snabbt när väl publiken bad spexet att göra samma kuplett. Omtagningarna var överdrivna, roliga och ibland helt bisarra. Det man minns tydligast från spexet är inte de små missarna som skådespelarna gör eller när tekniken strular. Det man i stället minns är när skådespelarna körde en hel scen med bara kaffeordvitsar eller när en kuplett utfördes enbart med kazoos.
Spexet har väldigt många starka karaktärer som drar åt motsatta håll. Detta är något som kan förstöra spexets berättelse men det sker inte för Helsingkronaspexet. De fungerar på scen för att deras individuella berättelser är intressanta och att varje karaktär är skriven och porträtterad som unik. Personligheterna på scen matchades med en sminkning och kostym som väcker personligheten till liv. Detta i sin tur får hela spexet att fungera trots den svaga röda tråden. Detta är i sin tur ett tecken på den enorma kärlek som har lagts ner i detta spex.
Spexet är cirka tre timmar men upplevs aldrig som långtråkigt. Mycket av tiden spenderades dock väntandes på att spexet skulle byta kulisser. Om det inte vore för att spexet, utöver detta, höll god kvalitet och var extremt roligt, hade det varit tröttsamt.
Stöket i franska köket är ett spex som lever upp till sitt namn. Det är ett stökigt spex som bryter på franska. Från början till slutet av det tre timmar långa spexet är det kaos på scenen, men det levereras en berättelse som publiken är intresserad av. Det må vara en utdragen historia av ett spex, men aldrig har jag upplevt något knasigare. Trots det finns det något som får mig att längta tillbaka till det franska köket och dess kalabalik igen.
