Klockan 23 på lördagskvällen intar Familjen Lundakarnevalens Stora Scen. Trots att Johan T Karlsson, alias Familjen, spelat på flera studentevenemang i Lund är detta första gången han är på Karnevalen, både som artist och privatperson. Lundagårds Giulia Kappelin Cingolani har mött artisten i ett samtal om musik och nostalgi.
— Det känns ärefullt att få spela på Stora Scenen på Lundakarnevalen, jag har verkligen gått och längtat sen det blev bestämt. Det brukar alltid vara tacksamt att spela i Lund. Studenter har ju aldrig tradigt.
Det publiken kan förvänta sig på lördag är att få höra en helt ny låt som släpps den 3e juni.
— Låten heter Säg mitt namn och är egentligen en duett med Oscar Zia. Jag kommer köra den själv på Karnevalen eftersom Oscar inte kan vara här. Låten handlar om eskapism och viljan att fly från vardagen till ett varm land och vara med den man älskar.
Detta är första gången som Familjen samarbetar med Oscar Zia. Johan T Karlsson berättar att de inte kände varandra innan de började jobba på singeln för tre år sedan, trots att de båda är skåningar i musikbranschen i Stockholm.
— När jag skrev Säg mitt namn kände jag direkt att det var en duett. Duetter brukar vara mellan personer med två olika röster, en ljus och en mörk till exempel. Men jag tänkte att det hade varit häftigt att göra den med Oscar eftersom vi båda har ganska lika röster och samma dialekt. Vissa säger att de inte ens hör när det är han och när det är jag som sjunger vilket jag tycker är väldigt fint. Att vi låter likadant trots att vi är så olika.
Ditt förra album “Kom” var väldigt politisk. Finns det ett sådant budskap här också?
— Inte direkt. Mitt nya album som kommer ut i vinter kommer att vara mer personligt. Det handlar om att förlora kärleken och sedan finna den på nytt. Tillbaka till hjärta och smärta.
Många av dina låtar är ganska nostalgiska. Är det en känsla du eftersträvar i din musik?
— Jag pratade faktiskt om nostalgi med min psykoterapeut härom dagen och jag är en väldigt nostalgisk person. Jag tror det har att göra med mina starka rötter i Skåne och min uppväxt. Jag har väldigt starka band till min familj, mina vänner och mina platser här nere.
För Familjen ska musik vara en verklighetsflykt, helst med andra.
— Den enda flykten utan några baksmällor. Det och tv-spel.
Senaste låten du släppte var Malmö Stad för tv-serien Tunna blå linje. Har Skåne fått mer plats i kulturen idag?
— Det tycker jag verkligen. Tunna blå linje har varit en bidragande faktor till det i samband med Sveriges Radios och SVT:s gemensamma ambition att röra sig bortom enbart huvudstaden. Men jag tror också att det är tack vare att olika kulturpersoner lyfter Skåne i sitt skapande.
Att vara skåning är en stor del av Johan T Karlssons identitet. Han har bott i Stockholm i 18 år men hemma är fortfarande där han kommer ifrån.
— När man träffar skåningar utomlands, eller jag menar utanför Skåne, känns det alltid som att man träffar en avlägsen släkting.
Är det lättare att bonda med en skåning?
— Absolut!
Så vad är din relation till Lund och studentlivet?
— Jag har ingen riktig relation till det eftersom jag aldrig har pluggat, men jag minns när jag var ung och var i Lund och hade polare som studerade och bodde på korridor. Det var alltid roliga fester. Men jag kände mig också utanför för att jag inte var en del av det. Men sånt får man ta om man är i de miljöerna.
Vad skulle du ha studerat i Lund om du fick börja om på nytt?
— Jag vet inte om man kan plugga det just i Lund med jag hade velat bli parfymör. Jobba med dofter och så.
Passande för en nostalgisk man, att studera det mest nostalgiska sinnet vi har.
