Detta är en opinionstext i Lundagård. Åsikterna som utrycks är skribentens egna.
Under min onsdagslöptur runt Pildammsparken i Malmö gjorde jag något jag aldrig tidigare gjort förut. Snarare än att se löprundan som ett tillfälle att lyssna på ett nytt album, lyssnade jag istället på en podd. En nära vän till mig hade rekommenderat Middlebrow – en kulturpodcast där två manliga komiker, Dan Rosen och Brian Park, diskuterar allt från mode och musik till konst och arkitektur. Vilket kändes perfekt för mig, en snubbe med mustasch.
Ett skämt som komikerna drog i förbifarten etsade sig fast i mitt minne. Nämligen ett som handlade om rädslan man som kille har för att råka mansplaina. Att man trots sin upplevda wokehet knappt kan hämma sina manliga impulser och onödigt förklara något för en kvinna. Något som fick mig att småle för resten av min runda. För även denna sunda och självreflekterande maskulinitet är rolig.
Det fick mig att reflektera över mitt eget avståndstagande från poddformatet. Under flera års tid har algoritmerna försökt pusha kortare podcastklipp på mig – oftast i form av poddsnuttar från manosfären. Det är gemenskaper som påstår sig ta sig an mäns problem – vanligtvis dejting, träning eller maskulinitet – men som istället sprider skadliga råd och rent hat. Där det alltid är kvinnor och feminism som utmålas som problemet, medan män framställs som offer. Därför undvek jag poddar under lång tid. De hatfyllda smakproverna jag fick via sociala medier var alltid frånstötande.
Givetvis har en del kritik redan riktats mot dessa hatfyllda poddar. En återkommande formulering som cirkulerar över sociala medier är ”gör poddutrustning dyrare”, som ett satiriskt sätt att driva med överflödet av hypermaskulina och ooriginella intervjupoddar.
Det är lätt att avfärda detta som en liten ideologi i samhällets utkant, men manosfären når ut till majoriteten av världens unga, enligt en rapport av Movember Institute of Men’s Health. Rörelsen är en miljardindustri som påverkar demokratiska val världen över, i form av att sprida misogyna åsikter som förespråkar patriarkala strukturer. Utan att låta för mycket som John Lennon, så behövs mindre hat.
Rimligen borde eld bekämpas med eld, genom att uppmuntra en sorts kontrast till det som är manosfären. Vi behöver helt enkelt fler snubbar med mikrofoner som inte får vredesutbrott över var transpersoner ska få gå på toaletten. Podcastens tema bör vara irrelevant, så länge termen ”alfahane” inte dyker upp.
Förbjudna ämnen är däremot vem som ska betala på första dejten och hur coolt Dubai är. Förhoppningsvis ska det här gå att genomföra utan att dra upp priset på XLR-kablar och mikrofoner.
