Nu har jag suttit där två dagar i rad fast jag hade bestämt mig för att inte gå dit nåt mer. Men jag har hittat ett så skönt rum, Malmörummet heter det och det är alldeles gömt uppe i en hörna så idag fick jag sitta helt för mig själv i en skön fåtölj med bra ljus. Det där med ljus är viktigt har jag märkt. Har fått min nya läsglasögon nu och det var helt vidrigt jobbigt att ha på sig dem i början, värkte som tusan i ögonen och tinningarna så jag nästan vart gråtfärdig men nu verkar ögonen ha vant sig och framförallt när det är bra LJUS.
I alla fall, det där rummet. Det är så rofyllt och avkopplandet att jag inte ens blev irriterad över att en gubbe satt och spelade patiens på datorn och knappade högljutt på tangenterna i flera timmar och med jämna mellanrum hummade högljutt. Kanske när han inte lyckades lösa patienten, vad vet jag. Jag tänkte bara längtansfullt tillbaka till den tid när man själv kunde sitta och spela patiens i timmar utan att bli stressad av det. Jag tittar inte ens på tv längre. Min 94-åriga farmor har blivit lite trött av sig så hon stannar mest hemma. Jag tipsade henne om att hon ju faktiskt har en fin platt-tv att titta på, och då blev hon lite glad. Men hon tycker inte om några program. Jo ett med en massa afrikanska kvinnor som har så fina kläder, och så tjusiga turbaner. Men mer visste hon inte, och jag kunde inte tipsa henne om ett enda program, för jag hinner aldrig kolla längre. Jo förresten, jag såg några minuter på nåt om en kör i Lindängen eller vart det nu var. Det kanske hon skulle tycka var roligt. Men mer, nej. När jag såg den där gubben sitta och spela patiens igår bestämde jag mig; när den här tentan är över ska jag spela patiens och glo på tv hela helgen. Då ska det firas må ni tro!
